Idag var jag hos psykologen för andra gången och denna gång med Lykke eftersom det är förlossningsdepression. Pratade på om det ena och det andra och sen bröt jag ihop totalt...
Det var också meningen att jag skulle göra det... Hon provocerade fram det och sa att jag är extremt "duktig" på att bita ihop och att utstråla att allt är bra... Och så är det nog. Jag tål ingen som helst stress. Jag blir ledsen, gråter, irriterad- jag får ångest.
Jag får ÅNGEST.
Känns så laddat. Är det här jag. Vill inte må såhär. Vill vara glad och lycklig. Vill ha ork. Vill känna glädje till sådant jag brukar finna glädje i, men just nu känns allt bara inrutat och som allt bara tuffar på.
Jag vill äta middag med vänner. Dricka vin med grannarna. Träna. Ha egentid med Mattias. Vara ute i skogen och gå i flera timmar som jag gjorde med Bonnie, Sigge & Titus... Pyssla i trädgården.
Nu känns allt det bara som måsten.
Psykologen har anmält mig för en kurs i höst som hjälper mammor med förlossningsdepression, känns bra. Sen ska jag till doktorn på fredag för sjukskrivning 50% och Mattias måste vara hemma föräldraledig 50% för som jag mår nu så är det för stor belastning och jag missar signaler från Lykke.
Livet.
Det är så det ser ut just nu.
- Posted using BlogPress from my iPhone