Det är svårt för någon som inte själv har djur eller som kan förstå känslan när man mister sin bästa vän. Det gör så ont så ont. Vet inte hur jag ska beskriva det... men det hugger till i hjärtat när jag tänker på honom, när jag ser andra hundar och då främst schäfrar så vill jag bara springa fram och kasta mig över dem och gosa in mig i den där mjuka pälsen. Om jag bara kunde få ha honom intill mig och lukta på honom. Han luktade så fantastiskt gott, sådär tryggt och hemma liksom.
Om jag bara kunde få höra honom snarka nedanför min säng eller när han rullar runt och ligger med benen rakt upp i vädret och sover sådär djupt och härligt som han gjorde när vi varit ute i skogen och gått. Då var han nöjd, då mådde han som bäst.

SIGGE jag saknar dig så... tårarna bara rinner nedför mina kinder. Älskar dig.