I somras var jag tillsammans med en mycket charmig, trevlig, omtänksam kille. Jag vart uppvaktad med blommor och choklad till jobbet, vi var 24 timmar om dygnet och jag trivdes väldigt bra tillsammans med honom... till en början... sen liksom tog han över mig... jag förlorade mig själv någonstans under de där intensiva sommarveckorna. Jag som aldrig har haft några "tjafsiga" relationer började helt plötsligt märka saker hos mig själv, och hos honom som jag inte tyckte var lika smickrande.
När jag tog upp detta så gick han i försvar och började prata om att han inte alls tyckte vi tjafsade!!? Att det var naturligt... inte för mig...och inte redan efter två veckor. När vi känt varandra EN MÅNAD så tyckte han att vi skulle börja planera för att flytta ihop. Jag menade på att jag ville skynda långsamt och att jag inte skulle flytta förrän tidigast till julen( ett halvår). Han vart skit arg och menade på att jag inte var riktigt seriös, att jag inte ville samma sak som honom. Jag menade bara på att jag ville lära känna honom ordentligt först.
Några veckor senare så hade vi varit ifrån varandra 5 dagar på 7 veckor!!! Dessutom semesterveckor så det hade varit non-stop kan man säga. När jag ville vara själv några dagar hemma sista semesterveckan och tvätta, städa, träffa vänner, ta promenader med Sigge och vara med mig SJÄLV så fick han panik tror jag... (!)
Han ringde 4 ggr på 45 min!!! Den ni... han frågade vad jag gjorde, när jag skulle vara hemma igen osv. osv.
jag förklarade för honom att jag har väldigt stort behov av att få vara ensam ibland, bara lulla runt i skogen med Sigge, träffa vänner och bara va... om han inte kunde acceptera det så var jag fel tjej för honom.
Då drog han in en ännu högre växel och skickade blommor till jobbet första dagen efter semestern, skrev att han älskade mig och tackade för en underbar semester...
Jag gjorde slut.
Har ju lite kontakter som känner honom. En månad efter vi gjort slut hade han med sig en ny tjej på ett dop hos sina bästa vänner. En månad efter det var han förlovad. Idag 8 månader senare så är han GIFT.
Och jag...
Är så OTROLIGT lycklig och tacksam att jag gjorde slut i rätt tid, att jag litade på min magkänsla för jag skulle inte ha varit lycklig med honom. Jag är alldeles för självständig och klarar inte killar som säger -"Lilla gumman" till mig.
Han ville inte ha mig... han ville ha NÅGON.
Därför är jag tacksam och glad dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar