I söndagskväll började det bränna och göra ont när jag kissa. Ringde gyn-akuten som gav mig rådet att åka in. Sagt och gjort... Kom in till gyn vid 21 tror jag och fick ett separat rum eftersom vi hade Pontus med oss. 9 st före oss så vart en lång väntan med en liten kille som inte alls var på humör. M åkte till statoil och köpte en dricka och kanelbulle. Jag passade på att sova en stund på britsen. Vaknade och kände mig konstig i kroppen vilket jag sa till M och bad honomhämta en filt. Bara några sekunder senare får jag dödsångest och ber honom hämta personal NU!!!!!! Börjar att krampa och sen är det bara dimma. In kommer sjuksköterska, barnmorska och läkare och jag åker iväg in på ett undersökningsrum där de sätter nål, tar prover och försöker få kontakt med mig. Efter en liten stund lyckas jag ta mig upp i gyn-stolen och bara skakar, helt väck.
Görs en gyn-undersökning och med vaginalt ultraljud. Urinblåsan är tömd och allt ser bra ut, det enda som går att ta på är att jag har bakterier i urinen vilket inte är konstigt en vecka efter förlossning. Kollas blodsocker som är 7,2 , blodtryck 110/80 och Hemoglobin 93... Hade 136 tre dagar innan förlossningen. Beslutas att jag ska läggas in för observation och VILA. Mattias får sova över med Pontus och flaskmata honom med ersättning, jag ska VILA.
Kommer upp till avd 14 vid 02.30 och där återkommer feberfrossan och den där märkliga krampen. Får två filtar och ett tjockt täcke + värmekudde. Somna någon gång efter 05... Hade sådan dödsångest så det fanns inte. Aldrig känt något liknande. Vid 10 kom läkaren in och det är bara vänta två dagar för provsvar men att det är mycket som tyder på UVI så blir hemskickad med antibiotika. Skulle det inte vara UVI så ringer läkaren efter svaren på proverna.
Skönt att komma hem i allafall.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar