söndag 25 april 2010

Just nu är det sorg hos en familj...


När vi skulle åka hem från mamma och pappa idag så låg det en död katt längst med vägkanten. Det gör så ont i mig när folk bara åker vidare... Varför lämnar man bara katten??? Den var dessutom öronmärkt så då finns det förmodlingen en matte/ husse som älskar sin katt utöver allt annat och har märkt den just för att man ska KUNNA kontakta dem, om olyckan skulle vara framme.

Syrran släppte av mig hemma så jag hämtade ett badlakan och åkte och hämtade den. Den var ganska rejält tilltygad men fortfarande mjuk... Åkte in till albano med den och jag måste verkligen ge alla där en eloge för att de är så fina djur människor. Gick in och talade om att jag hade hittat en påkörd katt som var öronmärkt och att de kanske kunde kika och se om de kunde hitta ägarna. hon bad mig att hämta den så skulle hon fixa ett rum.

Bara på de 10 minuterna jag kört katten så hade han stelnat. Tänk vad fort ett liv kan ändras. Många skulle säkert bara skaka på huvudet och säga att det "bara" är en katt. Det man inte tänker på är att den med all säkerhet är en älskad familjemedlem, kanske med en lill-matte som lever för sin katt. Fick fylla i lite papper om var jag hittat katten, adress osv. sen försökte vi urskilja öronmärkningen. I ssk register fanns den inte, bara massa andra katter. Tillslut fick vi napp... lyckades slå in precis rätta öronmärkningen och vips... Han hette Harry och var bara ett år gammal... boende bara några hundra meter bort där jag hittade honom...
Då brast det för mig... när man får ett namn så blir det så personligt. Djursjukvårdaren ringde upp familjen och en kvinna svarade. Hon talade om att hon ringde från albano och att de fått in en katt som blivit påkörd och var död.

Tänk själva, de hade med all säkerhet inte ens börjat sakna sin lilla kisse, så ringer det från albano och säger att han är död.
Fick prata med matte som var väldigt tacksam att jag åkt in med honom. Man kan bara tänka själv hur det skulle vara om ens katt eller djur blivit påkörd, då vill man ju veta vad som hänt, inte att den ligger och lider eller bara är borta...
De skulle åka dit och hämta honom och djursjukvårdaren skulle lägga ner honom i en kista och täcka för huvudet som var väldigt traumatiserat så kunde de själva välja om de ville titta.

Mina tankar är hos dem ikväll...

1 kommentar:

  1. Du är sååå fin du underbara, omtänksamma kvinna.

    Önskar fler hade samma rena hjärta som du! Kärlek till dig!

    SvaraRadera