De som har känt mig hela livet ( och många andra också ) kunde nog aldrig tro att jag skulle sluta rida och ha häst. Det trodde aldrig jag heller. Ibland blir det inte som man tänkt sig eller tror att det ska bli. Saker kommer emellan och man ser andra vägar i livet.
Hade Maartins mamma Etina, som jag valde att betäcka 1999 så världens goaste "lilla" häst kom ut... en grå fölunge med stjärn. Trodde att vi skulle dela livet, och att mina framtida barn skulle rida på honom.
Idag är han hos Sandra nere i skåne. Är så glad att det vart en sådan bra lösning för oss alla. Hon hade honom på foder när jag pluggade 2004/2005 och sen fick hon honom 2006. Huvudsaken för mig har hela tiden varit att han har det bra och att jag ändå får ha kontakten.
Saknar min fölis... idag 179 cm i mankhöjd =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar