Tacksam

Just nu känns det så annorlunda mot tidigare i vintras-våras när livet bara var KAOS. Har nog aldrig mått så dåligt som jag gjorde i mars-juni. Det är bara ett stort svart hål som jag inte önskar min värsta fiende. Pontus och jag var i ständiga konflikter vilket i sig var fullt förstårligt. Han hade genomgått sin operation i januari och innan dess kougulationsutredning. Lykke kom tidigare än beräknat redan i vecka 37+0 och jag var totalt slut. Är så glad att den tiden är förbi, att vi fick sommaren att bara ladda batterierna och måna om varandra. Hösten har startat så mycket bättre. Jag har mer ork när jag blir avlastad med förskola för Pontus. Sover bättre när Lykke sover i eget rum. Landat i att vara tvåbarnsmamma. Brinner för mamma bootcamp. Mindre ont sista tiden. Släppt alla krav. Lyssnar på min kropp. Unnar mig vila. Njuter av här och nu med familjen. Vågar tacka nej.



- Posted using BlogPress from my iPhone