Ensamt

Igår kände jag mig så ensam med allt. Redan vid 15.30 tycker man att DAGEN VARIT LÅNG när man är uppe nattetid ENSAM och sen vid 07-08 gör man iordning sig för dagen. Åkte och handlade eftersom vi verkligen måste få tag på en kam och få ordning Pontus skorv. Visste inte när M skulle komma hem så jag ville bespara honom momentet att stanna på vägen hem. Regnet öste men var bara packa in bebis och mig själv i bilen och gilla läget...
När vi parkerat hemma igen öste regnet ännu mera så jag fick skynda in med matkasse i ena handen och barn i bilbarnstol i andra. Satte igång att göra middag, roa Pontus i babygymet, få ledsen bebis glad igen och flytta över till babysittern istället. Fortsätta göra middagspaj, försöka mig på att byta påse i blöjhinken, olja skorvhårbotten på bebis, göra sallad, duka, byta bajsblöja, hänga upp blöta kläder efter att ha sprungit in från regnet, kissa Konrad. Neeej jag sparade faktiskt det till Mattias eftersom jag prioriterade att ha middagen klar tills han kom hem och Pontus var nöjd i babysittern och då ville jag inte packa ned honom i vagnen...
Kan tyckas lyxigt att man träffar andra mammor och "fikar & pratar" om det ena och det andra, men det är ungefär 2-4 timmar av alla de timmar jag faktiskt är ganska ensam med min lilla bebis. Jag älskar det och är oerhört tacksam men måste också få tycka att det är härligt med lite egentid som inkluderar att sitta på toa 10 min ifred, utan liten i famnen samtidigt som jag sköter min mage!!? Eller den där 15 minuters duschen då jag får tvätta håret och bara vara jag.

Mattias åker till Spanien på torsdag fm för att gå på sin kompis bröllop. Jag stannar hemma med Pontus eftersom vi inte vill utsätta honom för infektionsrisker i RS-virus period och att det blir alldeles för mäckigt med flyg + nytt flyg + buss + tåg 10 mil.
Dessutom är jag värdelös på engelska och spanska kan jag inte. Men hade hoppats ha några timmar vardag, avlastning, socialt umgänge med Mattias de tre kvällar 18-21 som hinns med innan man lägger sig.
Mattias kom hem och tog ut Konrad, jag tvättade bort olja och kammade pontus skorv och sen åt vi middag. Fick 10 min på toa och sen försöka natta Pontus. Mattias satt och översatte tal från svenska till engelska eftersom han ska vara toastmaster... Det var den kvällen... Återstår två kvällar tills han åker och två veckor tills jag får avlastning med en nattmatning/ natt som är min återhämtning. Behövde bara skriva av mig. Ibland kommer allt sp jävla lägligt och jag fattar inte ens VARFÖR jag ska vända ut och in på mig själv för att göra alla andra nöjda. Varför jag for runt på tillställningar 2-3 veckor efter förlossning med amning som inte funkade, infektioner i kroppen, trasigt underliv, grav järnbrist ( ja det hade jag redan första veckan) för att inte vara " den där " som stressar upp sig bara för att man fått barn. Livet går ju vidare. I allafall för vissa. Kvar sitter man med sin kropp som inte alls fungerar som den gjorde. Vill vara i min bubbla. Vill vara med min lilla familj och utbyta tankar och erfarenheter med andra mammor men jag orkar inte med middagar, fester och alla som ska rycka, pilla och ha sig på Pontus. De får gärna komma hem hit men inte hålla bara för att jag inte vågar säga nej för att såra när han är galet trött och det vimlar av folk och massa prat. Kom hem hit när han är utvilad och trygg hemma.


- Posted using BlogPress from my iPhone