För ett tag sedan var en kompis med om en ganska så allvarlig händelse som innebar sjukhusvistelse och kunde ha inneburit att vi kanske inte haft henne bland oss heller... Jag kan tycka att det är märkligt att inte ens gamla vänner, kollegor och dyl. ens ringer och frågar HUR det är... Är jag konstig som känner så?
Men det är väl så det är, finns väl ett ordspråk i stil med, " att vänner prövas i ..." och det stämmer nog ganska väl.
Jag har sista tiden lärt mig att uppskatta människor som jag egentligen inte trodde jag hade så nära, likaså sålla bort de som faktiskt inte har en del av mitt liv och inte finns där när man mest behöver det. Men det är väl åren som gjort att man inte är lika tolerant och godtrogen längre...
Ha en bra dag!!! tack för de som faktiskt finns i mitt liv och är en del utav det.
Godmorgon min sköna
SvaraRaderaja det är märkligt med detta. En arbetskolegga till mig slutade hux flux och alla snackade om detta men ingen av oss kontakatade honom och frågade varför . Men en dag ringde han mig och berättade varför samt tycket jag var konstig eftersom vi var bra arbets koleggor och han var djupt besviken på att jag lyssnade på skit istället för att prata med honom . Så klart vi ska vara rädd om dem vi har . Kramen
Ja eller hur. Trist när folk inte står upp för andra, inte ens sig själva. Det tragiska är att många av de man "pratar" om arbetar med just människor...
SvaraRadera